Untitled Page

Historia: Missionskyrkan och samerna
Svenska Missionskyrkans tidigaste historia är intimt förknippat med samemissionen. Svenska Missionsförbundet avskilde redan vid sitt andra årsmöte 1880 sina första missionärer, som utexaminerades det året vid Kristinehamns Missionskola. Av fem missionärer sändes tre till Lappland.
Samemissionen hade aktualiserats i kyrkliga kretsar. Samemissionen låg så att säga i luften vid den tiden. Men den mera direkta anledningen till Svenska Missionskyrkans tidiga satsning på just samerna och Lappland tycks ha varit ett brev från en präst i Malå, som också var riksdagsledamot, Johannes Mörtsell. Redan den 3 jan. 1880 bestämde man sig för att verka för mission i Lappland med anledning av ett brev från denne Mörtsell:
"Upplästes af ordföranden bref från pastor J. Mörtzell och missionär Boije rörande missionsverksamhet i Lappland och Finland; och beslöt komitén att å Svenska Missionsförbundets nästa årsmöte tillstyrka Missionsförbundet att redan sommaren innevarande år sända missionärer upp till Lappland."

Det beslutades att tre missionärer skulle sändas till Lappland. Direkt efter årsmötet beslöt SMF:s kommitté om vilka dessa tre skulle bli: J.E. Ågren, A. Lindgren och K.J. Gustafsson. Man beslöt även "att skjutgevär skulle åt de bröder, som komme att resa till Lappland, anskaffas". Här har man troligtvis rådfrågat Mörtsell, som rekommenderade hagelbössor, att döma av en anteckning i brevdiariet i anslutning till ett brev från honom (" 'Hagelbössa ändamålsenl.' svarar å bref ang. skjutgevär").
Hans stränga uppfostran och den höga arbetsmoralen präglade Karl Johan Gustafsson (1857-1913) under hans arbete i Lappland. Jan Erik Ågren (1850-1904) var en ödmjuk och tillbakadragen människa med stor kunskap och han var även en skicklig lärare. August Lindgren (1857-1886) verkade bara tre år i Lappland.
Augusti 1880 åkte de tre missionärerna till Lappland. Fram till jul var de i Malå och läste samiska hos prästen Mörtsell. I tidningen Förbundet rapporteras det jan. 1881: "De hava enligt deras lärares omdöme inhämtat rätt goda kunskaper i detta språk, så att de nu kunna göra sig någorlunda förstådda av lapparna. De hava ock redan översatt på lapska språket den lilla skriften "Vet du vad du vågar?", vilken snart kommer att tryckas för att utdelas bland lapparna." Skåningen J.P. Nyström, som kom 1895 till Sorsele som SMF:s samemissionär, läste samiska hos kyrkoherde Fjellström i Sorsele.
Arbetet med språket var viktigt. En del samer i södra Lappland talade svenska men speciellt bland de nomadiserande samerna var man tvungen att använda sig av samiska. Ett problem var att det egentligen inte finns ett språk som heter "samiska". Samiska är en språkgrupp inom den finsk-ugriska huvudgruppen, som består av 7 olika språk varav 3 talas i Sverige (syd-, lule- och nordsamiska).
Missionsarbetet bland samerna var inte utan svårigheter. Missionärerna gjorde långa och strapatsrika resor och kämpade dessutom med hälsoproblem. Arbetet bland samerna visade sig inte vara så framgångsrik som man hade hoppats. Det berodde, åtminstine delvis, på att man inte riktigt var insatt i den samiska kulturen. Detta och de stora andliga behov man upptäckte bland nybyggarna gjorde, att man i 1892 ändrade inriktning och i huvudsak satsade på den bofasta befolkningen.
Samemissionens tid var därmed över, men Svenska Missionskyrkans arbetare inom Lappland har alltid tagit sig an även den samiska befolkningen. Olika evangelister har försökt nå svenskar och samer. Sven Freidwall hade på sin tid (50-70 talet) haft många goda kontakter med samer i Tärnafjällen.

Sedan 1994 har det i en mindre skala arbetats med samiskt gudstjänst- och församlingsliv i församlingar i Övre Norrlands Distrikt av SMF. Det har även arbetats med samiskspråkig litteratur. Reaktionerna från den samiska befolkningen har varit mycket uppskattande. Distriktet tillsatt 1998 ett Utskott för samiskt arbete och 2001 en samepastor. Arbetet är viktigt, eftersom samerna är klart underrepresenterade i församlingarna i samiska områden.